Header

Från boplatsen La Draga till gruvan i Gavà – reflektioner från ett Erasmusutbyte

april 25th, 2014 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Samverkan | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Från boplatsen La Draga till gruvan i Gavà – reflektioner från ett Erasmusutbyte)

Av Anna-Carin Andersson och Håkan Karlsson

Alltsedan sommaren 2013 har Institutionen för historiska studier vid GU ett Erasmusavtal med den arkeologiska institutionen vid Universitat Autònoma de Barcelona. Ett antal lärare vid vår institution har redan deltagit i Erasmusutbytet och i början av april 2014 genomförde författarna till denna text ett veckolångt besök på institutionen i Barcelona inom ramarna för avtalet. Detta besök inkluderade såväl genomförandet av ett antal seminarier där egna forskningsresultat presenterades, besök på institutionens laborativa avdelningar, likväl som exkursioner till ett par av de platser där institutionen genomför projekt- och undervisningsbaserad fältverksamhet.

Vår presentation av olika teoretiskt orienterade seminarier och föreläsningar, vilka berörde teman såsom arkeologins och kulturarvets samtidspolitiska dimensioner, väckte viss uppmärksamhet mot bakgrund av förhållandet att vår katalanska samarbetsinstitution primärt är tekniskt och laborativt orienterad. Denna inriktning innebär dock samtidigt att man har mycket väl utbyggda laborativa resurser för en rad olika naturvetenskapliga analysmetoder, exempelvis vad gäller pollen-, keramiskt och osteologiskt material etc. Man har vidare en omfattande experimentell verksamhet, med fokus på olika former av rekonstruktionsförsök, t.ex. vad gäller förhistorisk keramik, stenmaterial, byggnadsteknik och landskapsrekonstruktion. De laborativa resurserna används för inhämtandet av kommersiella uppdrag från olika arkeologiska aktörer men primärt används de i undervisningen och i samband med de projektbaserade fältundersökningar institutionen bedriver. Flera av de katalanska kollegorna påtalade vikten av att teoretiska resonemang kopplas samman med de naturvetenskapliga metoderna.

Hundskelett under analys vid UAB

Ett hundskelett under analys vid det osteologiska laboratoriet på den arkeologiska institutionen vid Universitat Autònoma de Barcelona. (Foto: Håkan Karlsson)

Institutionen bedriver projektbaserade fältundersökningar primärt på två ställen i Katalonien och dessa undersökningar utgör även grunden för de utbildningsbaserade fältmomenten. Den första av dessa platser är den neolitiska boplatsen La Draga – från cirka 5000 f.Kr. – som institutionen undersökt från 1991 och där undersökningar fortfarande äger rum. Boplatsen är belägen cirka 10 mil norr om Barcelona i direkt anslutning till lokalsamhället Banyoles och den återfinns vid strandkanten av Kataloniens enda större insjö, Estany de Banyoles. Denna lokalisering har varit avgörande både för boplatsens etablering under stenåldern och för dess exceptionellt goda bevarandeförhållanden.

Det var också denna placering som lede till dess upptäckt år 1991 i samband med konstruktionen av anläggningar inför 1992 års olympiska spel vars roddtävlingar ägde rum på Estany de Banyoles. Undersökningarna av La Draga har tack vare de goda bevarandeförhållandena – där den intilliggande sjöns vattennivå inneburit att de neolitiska lämningarna varit vattendränkta i en syrefattig miljö – bidragit med ett unikt neolitiskt material. Detta gäller framförallt olika former av organiskt material såsom träredskap, rep och snören, rester efter byggnader i form av trästockar samt mängder med växtlämningar och fröer. Det förhållandet att platsen ligger i direkt anslutning till lokalsamhället Banyoles har också inneburit mycket goda förutsättningar för olika typer av publik arkeologi och man har därför (re)konstruerat ett antal av de neolitiska byggnader man återfunnit. Dessa är centrala vid olika publika aktiviteter bland annat tillsammans med skolklasser och andra intresserade.

Vattenfyllt schakt vid boplatsen La Draga

Ett av de vattenfyllda schakten vid den neolitiska boplatsen La Draga. (Foto: Håkan Karlsson)

Rekonstruerade stenåldershus, La Draga

Rekonstruerade stenåldershus vid den neolitiska boplatsen La Draga. (Foto: Håkan Karlsson)

Den andra platsen där institutionen bedriver projektbaserat fältarbete är den neolitiska gruvan vid lokalsamhället Gavà beläget några mil söder om Barcelona i närheten av flygplatsen El Prat. De förhistoriska gruvorna upptäcktes år 1975 i samband med konstruktionen av hyreshus i Gavà och institutionen har varit involverad i undersökningarna av den förhistoriska lämningen sedan slutet av 1970-talet. Gruvan som kronologiskt är från cirka 3000–4000 f.Kr. består av ett större antal schakt där man under neolitikum brutit den grönfärgade fosfatmineralen variscit vilken under stenåldern primärt användes för tillverkning av smycken och i förädlad och oförädlad form som bytesmaterial i den lokala neolitiska handeln. Gruvorna rymmer olika former av lämningar efter brytningen av variscit och efter bearbetningen och förädlingen av densamma, likväl som efter de människor som arbetade med gruvdriften, exempelvis i form av olika redskap men även av begravningar i gruvschakten.

På platsen har de lokala myndigheterna bidragit med resurser till skapandet av en arkeologisk park och ett museum som invigdes i slutet av 1970-talet. Parken består av en rekonstruktion av den växtlighet som dominerade landskapet under stenåldern och kunskapsunderlaget består av fynd av fröer och pollen som gjorts på platsen. Museet har en spännande pedagogisk utformning med ett par gruvschakt in situ vilka fungerar som centrum för en utställning som behandlar olika förhistoriska teman såsom t.ex. den förhistoriska människans hantverk och hennes naturmiljö samt hur vi som arkeologer kan få fram kunskap om detta utifrån det existerande källmaterialet. Dessa teman behandlas i ett antal fristående montrar/upplevelserum som på ett spännande sätt kombinerar olika multimediaeffekter. I museet finns också kopior av ett par gruvschakt vilka är mycket populära bland de besökande skolklasserna. Även i detta fall har kraft lagts på de publika aspekterna av de förhistoriska lämningarna. Liksom i fallet med La Draga ligger gruvan i Gavà i direkt anslutning till ett lokalsamhälle och de publika dimensionerna är därför mycket utvecklingsbara. Då Gavà är en förhållandevis fattig förort till Barcelona har gruvan och det akademiska intresset för densamma dessutom lett till identifieringsaspekter hos invånarna som är positiva för lokalsamhällets sociala hållbarhet.

Neolitiskt gruvschakt, Gavà

Gruvschakt från den neolitiska gruvan in situ på museet i den arkeologiska parken i Gavà. (Foto: Håkan Karlsson)

Museiutställning i Gavà

Från museet i den arkeologiska parken i Gavà. En av de tematiska montrarna/upplevelserummen. (Foto: Håkan Karlsson)

De skillnader i fokus som föreligger mellan den arkeologi som bedrivs vid Institutionen för historiska studier vid GU och den som bedrivs hos vår katalanska samarbetspartner innebär dock inga hinder utan rymmer enbart möjligheter. Vid våra diskussioner framkom ett antal olika idéer och inför framtiden finns goda förutsättningar för ett konstruktivt möte där vi kan lära av varandra och i praktiska tillämpningar – såsom lärarutbyte och gemensamma projekt, undersökningar och analyser – knyta samman våra olika arkeologiska intressefokus.

På ett generellt plan kan också konstateras att de lärare och studenter som ännu inte utnyttjat de möjligheter som finns till Erasmusutbyte borde göra detta då det är oerhört lärorikt att ta del av, och bidra till, denna form av internationellt akademiskt utbyte och samarbete.

Anna-Carin Andersson och Håkan Karlsson är högskoleadjunkt respektive professor i arkeologi.

Logården – studentperspektiv på en forskningsgrävning

november 14th, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Forskning | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Logården – studentperspektiv på en forskningsgrävning)

Av Nathalie Nikadon och Linnea Helldner (text) samt Tony Axelsson (foto)

Karleby har under lång tid varit en intressant plats ur arkeologisk synvinkel. Störst uppmärksamhet har de monumentala gånggrifterna fått; Falbygden är den region i Skandinavien som har störst koncentration av gånggrifter.

Logården, eller Karleby63 som är grävplatsens fornlämningsnummer, ligger i en slänt nedanför gånggrifterna. Det är en mellanneolitisk boplats som är samtida med gånggrifterna. Utgrävningar har skett på den här platsen sedan åttiotalet med olika frågeställningar.

Logården

2012 startade ett forskningsprojekt på Logården där man vill försöka kartlägga diet och ekonomiska nätverk under mellanneolitikum. Genom att samla in makrofossil, dvs. 5000 år gamla sädeskorn och ogräsfrön, är det möjligt att utföra olika typer av isotopanalyser. Bland annat kan man utifrån N15-halten diskutera om åkrarna gödslades.

Vi har varit och grävt i Logården i två omgångar, sammanlagt under en period av fyra veckor. Under vårterminen då vi läste arkeologi A bestämde vi oss för att gå sommarkursen Publik arkeologi. Det innebar att vi inte bara skulle gräva utan också öva på att guida och berätta för besökare om vad vi höll på med. Eftersom ingen av oss hade hållit i en skärslev innan kändes det naturligtvis lite nervöst, då vi inte heller hade någon uppfattning om vad man kunde förvänta sig.

Under den första dagen grävde vi i meterrutor och hittade inte ett enda fynd trots att alla andra runt omkring oss gjorde det. Det man sett tidigare under föreläsningar och dylikt gick inte att jämföra med vad vi själva fann i jorden. Dagen därpå började man sakta men säkert kunna urskilja fynden i vattensållet och ganska snart gick det upp för oss att vi troligen slängt bort fynd som vi tolkat som sten, jord och allmänt skräp då det i våra oerfarna ögon varit svårt att urskilja keramikbitarna, flintan och benen från vanliga stenar och jord.

Logården

Vi hade självklart många förväntningar innan vi åkte, men något som aldrig slog oss innan vi verkligen satte skärsleven i marken var hur fysiskt krävande det är att hålla på med det här. Tunga hinkar, lyft, stora stenar och ett springande fram och tillbaka känner vem som helst av, oavsett fysik eller storlek.

Många gånger vill man dessutom gärna överskatta sin fysik och styrka och slänger därför i lite för mycket i hinken, trots att man redan dag 1 borde lärt sig vad man klarar av. Detta kan dessvärre resultera i att man tappar greppet om hinken innan innehållet landat i sållen. Inte för att det hände någon av oss, dock…

Logården

Och så dessa icke ergonomiska arbetsställningar man ständigt befinner sig i! Faktum är dock att det inte var något vi tänkte på under dagen, utan snarare när vi kom tillbaka till vårt tillfälliga hem, slappnade av och kände efter. Anledningen till detta är garanterat på grund av att vi hade fantastiskt roligt under dagarna! Man varken vill eller hinner tänka på det då kropp och huvud har fullt upp med att försöka bearbeta allt annat – intryck, lärdomar och funderingar.

Stundtals under en utgrävning kan det kännas som att man befinner sig i en egen liten värld tillsammans med sina arkeologivänner och man kommer varandra nära på ett unikt sätt. Man behöver hjälpas åt. Ibland för att bära en hink och ibland för att förstå vad man ska skriva på sin anläggningsblankett eller att identifiera en bit keramik. Att man ibland råkar bli slagen av en spade eller ganska ordentligt blöt av sin grannes vattenslang uppe i sållet får man ta. Man kan aldrig planera exakt vad som komma skall utan varje tag med skärsleven är avgörande för hur nästa tag ska se ut. Under nästa centimetertjocka lager jord kan där finnas en vacker keramikskärva, en yxa eller en mörk fläck som kan vittna om människors aktivitet under stenåldern. Att hålla ett föremål ingen annan människa sett eller rört under en sådan lång period är en hisnande känsla.

Logården

Att ha fått vara med och gräva på Karleby63 är bland det roligaste och mest lärorika vi har gjort. Vi har verkligen fått blodad tand för arkeologi nu när vi vet lite mer ”på riktigt” vad det handlar om. Visserligen har man inga häftiga svar som omgivningen vill ha när de frågar ”vad hittade du för något”? För vi har inte varit på skattjakt efter guld och svärd. Det häftigaste vi hittat är det som vi inte kan se och förhoppningsvis fastnat i makroproverna som fem tusen år gamla sädeskorn samt svarta fläckar i marken som kanske kan vara det som idag finns kvar efter ett neolitiskt hus. Men det är detta som är spänningen. Att med hjälp av små pusselbitar kunna se glimtar av vad som hänt på en plats fem tusen år tidigare.

Nathalie Nikadon och Linnea Helldner studerar arkeologi vid Göteborgs universitet.