Aerial Command Centre: A Contemporary Archaeological Excavation of the Cold War

juni 5th, 2015 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Forskning | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Aerial Command Centre: A Contemporary Archaeological Excavation of the Cold War)

By Jacob Hjerpe (text), Maria Persson and Tony Axelsson (photos)

During the past few weeks a research project was initiated by the Department of Historical Studies at the University of Gothenburg with the intent of excavating the site of a command centre utilized by the Swedish military during the Cold War. It is called Command Centre ”Björn” (transl. ”Bear”) and was the place from where the Swedish attack air fleet would be directed in the event of a USSR invasion of Sweden. The site that we excavated was thought to have been kept a secret up until 1963 when the spy Stig Wennerström revealed the site to the Soviet Union. It was still militarized and used actively in military training and showcasing of Swedish military prowess in hopes of deterrence after that, but a bomb safe mountain room was built as well to complement it. Björn is situated 13 km south of a Swedish town named Skara, in the county of Västra Götaland, relatively deep into the interior of the Swedish mainland. Idyllic and sprawling fields surround the small and heavily wooded grove, which now and in times past hid Björn from foreign as well as domestic eyes.

In 1995 the site was abandoned and demilitarized, after which it was bought by a private land owner who has rented out the property as several storage facilities. Over time he has gradually become more interested in what purpose his property could have served in times past. His willingness to study it, in a historical as well as archaeological light, fits well with the general direction that our department has turned toward where more and more focus is primed toward the contemporary archaeological field as many internationally renowned scholars in the field work within the University. Subsequently it became an interest for us and excavations were initiated in the middle of May by professors Tony Axelsson and Maria Persson, along with second term students of archaeology such as myself.

Björn is where the First Flight Squadron, also known as ”ÖB:s Klubba” in Swedish (”the Supreme Commander’s Gavel”), was led from; the squadron was a top modern fleet hardly outmatched anywhere in the world. Whilst this time period was the primary focus of our excavation, there are many additional layers, prior to this latest historical development at the site, which also piqued our interest. Military activity at the site can be traced all the way back to World War Two when Field Seven Jonstorp was located there, which was a secret airfield for the take-off and landing of military aircraft and personnel. There are also two Neolithic settlements within the confines of the site. We uncovered many findings from the time of Field Seven, among them the most spectacular and eye catching one of the entire dig, which were two cylinder shelters situated relatively close to the main building of the site, called “kyrkan”(“the Church”).

"Kyrkan", the main building at the site.

Kyrkan, the main building at the site, from where the air fleet would be directed. (Photo: Maria Persson)

During our first week of excavations at the site our primary job was to examine and analyse our surroundings and find interesting places to excavate. However, before we got to that the first thing we did was to remove all vegetation from an area above a strange hole in the ground, and subsequently turf it off for an excavator to come and remove the larger rocks. Prior to the start of the excavation many thoughts had been had about what might be down there; everything ranging from a supply room for crisis situations to a secret chamber of some description. In the end it turned out to be the two cylinder shelters, pictured below, which were dated to and used during World War Two, in case of bomb raids.

Deturfing and initial excavations.

Deturfing and initial excavations above the cylinder shelters. (Photo: Maria Persson)

Investigating the interior of the shelters.

Tony Axelsson and Anders Berglund investigating the interior of the shelters. (Photo: Maria Persson)

In addition to this, during week two, we all spread out in groups within the compound to start excavating the multitude of sites that we had found the week before. I was in a group that found, and thus were designated to investigate, another peculiar hole in the ground, albeit slightly smaller. My group spent most of the week digging this hole, which was littered with tons of debris and heavy residual materials from constructions elsewhere, and we eventually uncovered a bunker. This bunker was utilized as a last resort splinter shelter to provide fire from, in the event of a ground invasion of the area. The excavation was incredibly heavy as the roof had been intentionally broken and stones along with concrete had been piled on top to conceal and incapacitate any reuses of the bunker in the future.

Excavation of the bunker in progress.

Excavation of the bunker in progress. (Photo: Maria Persson)

The other excavations focused on similar aspects. Another bunker was found close by which was only partially excavated to determine how it compared to the one we fully uncovered. There was also a group of students whose main job was to determine how Björn was connected to the outside world, at all of the temporal layers at the site. They worked with telephone wires, old electrical schematics and the like to see how Björn’s state of the art telephone connection was built and utilized.

Studying cables and wires.

Tony and the communication team studying cables and wires. (Photo: Maria Persson)

A croft ruin from the 19th century was also uncovered, and nearby some postholes, possibly for a house of some sort, was found. These kinds of finds were plentiful in the area and we did not have enough time to date and especially not excavate all of them, but this is good as it leaves open opportunities for future generations of students along with their excavations to be placed at the site.

Another fascinating find was a large circular earth wall that featured many different interpretations for its use. We did open up and examine a couple of test pits in the circle, and after discussions with the Home Guard, it was determined that it had been the site of a large tent for military conscripts and exercises. A retired officer in the fortification corps who visited the site was on the other hand firmly convinced that it was a now decrepit old site that used to harbour an anti-aircraft cannon, as it was consistent with ones that he’d built during the Cold War. This would also place it within the timeframe of Björn proper. I personally believe in a mashup of the two theories: that the Home Guard utilized it after the hypothetical aircraft cannon was removed, as the Swedish military, especially in recent years, have had to find ingenious ways to reuse places and materials due to budget cuts.

The earthen circle.

The mysterious earthen circle, with the reladen test pits visible to the right. (Photo: Maria Persson)

Military graffiti at the site, in sentry boxes and bunkers, were also examined in a similar way to that of the Bronze Age petroglyphs at Tanum. This was done by one of us students who has specialized in studying these inscriptions, and the examination yielded plentiful interesting insights into the people who populated, used and lived within the confines of the grounds, most of them conscripts. Most of us found this rather humorous as some of the military rituals that come about when a large group of men live together for an extended period of time can be viewed as rather odd, to say the least, from an outside observer’s perspective.

All of these projects subsisted and were worked on side by side throughout the week, with a group of students finding time to go and discover another interesting grove with yet more places of interest. We did have time towards the evenings as well to go out and explore the beautiful town of Skara and its large gothic cathedral in all of its splendour.

The archaeological team.

Group picture of the entire archaeological team, featuring archaeologists Tony Axelsson, Maria Persson and Anders Berglund along with the Spring 2015 class of the continuation course in Archaeology. (Photo: Tony Axelsson)

I, and many of my fellow students with me, found this to be a very rewarding experience in preparation for a further career in the archaeological field. The fact that an excavation of this kind has the availability of informants who lived during the time we are investigating really places it in a different interdisciplinary light where we also had to learn some basic ethnological interview techniques. This was to handle the information gained from that perspective, which later could be applied to our findings in the ground. As an opposition to the purely material, albeit sometimes also textual, character of the usual labour with which archaeologists dabble, this was an interesting inception into the practical archaeological field, as up until this point we’d merely worked with the theoretical side of the profession. Hopefully further excavations can be done at this fascinating site dating to such an important time in the history of Sweden, where more facts can be found not just about the events that transpired behind closed doors, but also about the everyday folk who were a part of it.

Jacob Hjerpe is a student in Cultural Heritage and Archaeology.

The Nevada Test Site – ett sentida kulturarv

mars 20th, 2014 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Historia | Samverkan - (Kommentarer inaktiverade för The Nevada Test Site – ett sentida kulturarv)

Av Håkan Karlsson och Anders Gustafsson

I augusti 1944 fällde USA två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki och för första gången i historien uppvisades den destruktiva kraft som den nya atomklyvningstekniken kunde släppa lös i militära sammanhang. Detta ledde till en febril sovjetisk forskningsaktivitet och 1949 genomförde Sovjetunionen sin första sprängning av ett atomvapen. Det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen, vilket kan sägas ha startat runt 1950, kom att utmärkas av stora investeringar i forskning runt den nya teknologin och i en accelererande kapprustning där skapandet av enorma arsenaler av strategiska kärnvapen var central.

Kärnvapnen, som i enlighet med det kalla krigets skruvade logik upprätthöll freden mot bakgrund av en ömsesidig global förstörelsekapacitet, utvecklades under den aktuella perioden från 1940-talets otympliga bomber till det sena 1980-talets träffsäkra interkontinentala missiler. Ett led i denna utveckling var bland annat en ständig forskning rörande olika typer av fysikaliska reaktioner vilka skulle kunna visa vägen till kärnvapen med en allt högre sprängkraft, men minst lika viktigt var det att de teoretiska resonemangen kunde kontrolleras genom praktiska experiment i form av provsprängningar.

Operation Plumbbob

Operation Plumbbob, en serie med 29 kärnvapentester som ägde rum på The Nevada Test Site under perioden 28 maj–7 oktober 1957. Foto: National Nuclear Security Administration.

Detta ledde till ett omfattande testande av kärnvapen av olika karaktär och de båda supermakterna genomförde tillsammans 1747 provsprängningar under perioden 1949-1990.

USA genomförde sina första provsprängningar på mindre öar i Stilla havet, bland annat på Bikiniatollen, för att från och med slutet av år 1951 genomföra experimenten i ett nyinrättat testområde i Nevadaöknen, The Nevada Test Site. I detta område, omfattande cirka 1700 kvadratkilometer och beläget cirka 10 mil nordväst om Las Vegas, genomfördes 928 provsprängningar under den aktuella perioden. Under den första 10-årsperioden genomfördes cirka 100 av dessa som atmosfäriska tester ovan jord, och de drog till sig stora skaror av turister. Med den växande kunskapen om det radioaktiva nedfallets negativa verkningar kom testerna dock från och med 1963, och inom ramarna för en överenskommelse med Sovjetunionen, att äga rum under jord. Efter Sovjetunionens kollaps och det kalla krigets avslutande i början av 1990-talet har inga tester ägt rum på The Nevada Test Site även om den hemliga militära verksamheten fortfarande är omfattande.

Det kalla kriget har efterlämnat mängder med materiella lämningar, likväl som geografiska områden vilka idag inte fyller någon militär funktion och det före detta nukleära testområdet i Nevada och de materiella lämningar som återfinns inom detta utgör en sådan plats. Området reser, likväl som kalla krigets lämningar av olika karaktär på andra håll i världen, frågor av antikvarisk natur: Är vissa av lämningarna värda att bevara till eftervärlden? Går det att betrakta lämningar från det kalla kriget som en del av ett sentida kulturarv? Dessa frågor hanteras på olika sätt i olika nationella och antikvariska kontexter.

I fallet med The Nevada Test Site har berörda myndigheter valt att betrakta ett antal lämningar från de genomförda kärnvapentesterna som värda att bevara och i dagsläget är runt 150 byggnader, strukturer och objekt från platsen uppförda på The US National Register of Historic Places vilket ger dem ett antikvariskt skydd. Det handlar om allt från byggnader i den numera i det närmaste övergivna staden Mercury som en gång rymde upp till 10.000 invånare då testverksamheten var som mest omfattande, till de betong- och metallfundament som bar upp kärnladdningarna vid de olika sprängningarnas ”Ground Zero” vid de tidiga atmosfäriska detonationerna. På det praktiska och lokala planet hanteras den antikvariska verksamheten i form av kartering och katalogisering av det före detta nukleära testområdet av ett antal arkeologer anställda vid Desert Research Institute (DRI) och dess underavdelning Division of Earth and Ecosystem Sciences (DEES).

National Atomic Testing Museum

En monter i National Atomic Testing Museum. Föremål relaterade till atomvapen från en tid då dessa bidrog till övervägande positiva känslor. Foto: Håkan Karlsson.

I samband med vårt besök på DEES i Las Vegas i mars 2014 träffade vi bland annat arkeologen Colleen Beck som arbetat med kartering av lämningarna i det före detta testområdet sedan 1990-talet. Hon har också beforskat andra samtidsarkeologiska lämningar som indirekt är relaterade till testerna såsom till exempel lämningarna efter det fredsläger som uppfördes utanför testplatsens grindar i början av 1980-talet och som fortfarande, fast i betydligt mindre skala, används av ett antal personer. Detta är en spännande vinkling då det för in andra dimensioner i historierna runt testplatsen än de rent militärhistoriska.

Trots att Colleen var ganska kritisk till innehållet besåg vi också The National Atomic Testing Museum som ligger i anslutning till DEES. Museet gav en intressant men patriotisk och ensidig bild av de amerikanska kärnvapentesterna och nödvändigheten både av desamma och av kapprustningen.

Ett antal av de lämningar som återfinns på The Nevada Test Site är utan tvekan unika, och väl värda att betrakta som ett viktigt kulturarv, då de vid sidan av liknande lämningar på två testplatser i nuvarande Kazakstan är de enda platser i världen där hundratals kärnvapenladdningar testats. Platser där generalrepetitionerna för det kalla krigets slagfält pågick i 40 år samtidigt som huvudföreställningen, tacksamt nog, inte kom att iscensättas.

Håkan Karlsson och Anders Gustafsson är professor respektive docent i arkeologi.

Oktoberkrisen fyller 50 år

november 15th, 2012 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Forskning | Samverkan - (Kommentarer inaktiverade för Oktoberkrisen fyller 50 år)

Av Håkan Karlsson och Anders Gustafsson

Under perioden 14–27 oktober 1962 befann sig världen på randen till ett kärnvapenkrig. Bakgrunden var att amerikanskt spaningsflyg upptäckt att Sovjetunionen var i full färd med att installera avfyrningsramper för kärnvapenbärande missiler på Kuba. Det innebar en dramatisk förändring av den militärstrategiska maktbalansen mellan supermakterna. Under de cirka två veckor krisen varade var oron stor för att den skulle utvecklas till det otänkbara – ett fullskaligt kärnvapenkrig. I det extremt spända läge som rådde kunde en olyckshändelse eller obetänkt handling ha startat ett krig av misstag. Krisen löstes slutligen, efter en amerikansk flottblockad av Kuba, på diplomatisk väg.

Oktoberkrisen (eller Kubakrisen som den också kallas) är både väldokumenterad och välkänd men trots överflödet av källor och trots att miljoner människor runt om i världen har egna upplevelser och minnen av krisen, är den historia som brukar berättas påfallande enkelspårig. Den handlar framför allt om den militärstrategiska maktbalansen och det diplomatiska spelet mellan de båda supermakternas politiska ledare. Det finns dock andra sidor av krisen och andra frågor som kan ställas: Vad hände sen, efter det att missilerna tagits bort och installationerna rivits? Hur ser platserna ut i dag? Finns det några rester kvar av det som nästan satte världen i brand? Finns det ännu människor där som själva upplevde missilkrisen på nära håll? Vad minns de i så fall?

Missilbasen i Santa Cruz de los Pinos, Kuba

Dessa frågor har bildat utgångspunkt för ett samtidsarkeologiskt forskningsprojekt som inleddes år 2005 och som syftat till att söka ett mer jordnära perspektiv på missilkrisen som världshistoriskt skeende. Projektet, som har fokuserat på lämningarna efter den före detta sovjetiska missilbasen i Santa Cruz de los Pinos i provinsen Artemisa (en av de 9 platser där sovjetiska kärnvapen fanns på plats 1962), är ett samarbete mellan svenska och kubanska forskare och involverar utöver arkeologer även antropologer och historiker. Projektet har på olika sätt, och genom arkeologiska, antropologiska och historiska forskningsinsatser, kunnat ge röst åt andra berättelser än de som vanligen dominerar historieskrivningen och har således bidragit till att komplettera den dominerande berättelsen med en underifrån kommande historia.

Projektet har också bidragit till ett nytt intresse för krisen hos de kubanska myndigheterna. Det faktum att krisen löstes diplomatiskt utan att den kubanska ledningen tilläts vara med i diskussionerna har under de 50 år som förflutit betraktats som en nationell nesa för de styrande och krisen har därför på olika sätt underkommunicerats. Detta förhållande förändras dock för närvarande och projektet har bidragit till att de lokala myndigheterna i provinsen Artemisa valt att återöppna det kulturhistoriska museet i huvudorten San Cristóbal som är belägen cirka två mil från den före detta missilbasen i Santa Cruz de los Pinos. Tanken är att museet bland annat skall fokusera på Oktoberkrisen och att det kulturarv som utgörs av de materiella lämningarna på den före detta missilbasen skall stå i centrum för en vetenskaplig och antikvariskt orienterad lokaldemokratisk satsning. Det handlar således både om att hävda lämningarnas kulturhistoriska och antikvariska värde likväl som att på olika sätt göra dem betydelsefulla för lokalsamhället. Detta är en intressant process som för projektets del möjliggör att vi nu också kan studera hur kulturarv skapas och hur det kommer till användning.

San Cristóbals kulturhistoriska museum

Den 26–27 oktober 2012 genomfördes i linje med detta, och som en markering av Oktoberkrisens 50-årsjubileum, en vetenskaplig workshop i San Cristóbal där vi hade nöjet att delta. Det var på många sätt ett mycket intressant möte och det är uppenbart att det finns ett omfattande intresse för att på olika sätt utveckla och bruka den före detta sovjetiska missilbasen, bland annat genom att göra den mer tillgänglig för både nationella och internationella besökare. Det är en utveckling som museet har för avsikt att genomföra tillsammans med lokalbefolkningen och i linje med människors åsikter rörande hur detta kulturarv bäst kan användas som en lokal resurs. Som ett första steg har man valt att skydda ett urval lämningar genom att inhägna dem och man har också satt upp enklare informationsskyltar i anslutning till dem. Trots begränsade ekonomiska resurser befinner man sig således långt fram i de vetenskapliga och antikvariska resonemangen rörande lokalt brukande av materiella kulturarv.

Missilbasen i Santa Cruz de los Pinos, Kuba

Projektet har under de kommande åren för avsikt att fortsätta studera, och ingå i, denna spännande kulturarvsprocess och som en direkt konsekvens av detta deltog chefen för Museo de San Cristóbal, Felina González Hernández i seminariet ”Kulturarv som lokal resurs” som, inom ramarna för Göteborgs universitets satsning på styrkeområdet kulturarv, anordnades på institutionen den 7 november. Här presenterade hon bland annat museets planer för det fortsatta arbetet med Oktoberkrisens lämningar.

Det blir i framtiden tillfälle att återkomma med fler blogginlägg om projektet och dess fortsatta arbete. En av våra kubanska kolleger, Ismael Hernández, har också bloggat (på spanska) om Oktoberkrisen och workshopen i San Cristóbal på El blog de Ismael.

Håkan Karlsson och Anders Gustafsson är professor respektive docent i arkeologi.