Header

So what? Internationell publicering och varför det ”svenska exemplet” är intressant

oktober 14th, 2014 | Skrivet av Historiska studier i Forskning | Historia | Samverkan - (Kommentarer inaktiverade för So what? Internationell publicering och varför det ”svenska exemplet” är intressant)

Av Anna R Locke

Den 17–19 september var det dags för Nationella forskarskolan i historias årliga höstinternat. Platsen – ett soligt och historiskt intressant Bäckaskogs slott i Skåne. Temat – internationell publicering. Ett 40-tal doktorander från Lund, Malmö, Göteborg, Södertörn och Växjö samlades för att med hjälp av en internationell panel diskutera textproduktion, publicering på engelska och huruvida det svenska exemplet kunde vara av intresse för någon utanför den inhemska akademiska kontexten.

Det är ingen hemlighet, och inte konstigt heller, att en stor del av forskningen inom historieämnet behandlar Sverige och skrivs på svenska. Detta faktum är mer eller mindre sant beroende på vilket lärosäte man tillhör, men tämligen allmängiltigt. Gott så – vi bor och verkar i Sverige och den svenska historien är lika värd att undersöka som något annat. Men den värld vi befinner oss i är också allt mer internationell och mindre än tidigare, med tätare kontakter mellan länder och transnationella perspektiv som ifrågasätter gränsdragningar och nationsbildningar. Till detta kan också läggas universitetens allt större krav på internationella kontakter/publiceringar med meriteringssystem som tar hänsyn till vilken typ av publicering man använt sig av och hur stor impact, det vill säga genomslag, den egna forskningen har. Och det säger sig självt, ju större potentiell läsekrets, desto större impact.

Under de tre dagarna på Bäckaskogs slott presenterades 20 texter författade med bas i doktorandernas avhandlingsarbeten och med syftet att vända sig till en internationell publik. Förutom ämnesspecifika frågor som berörde oklarheter i texten och det material som använts diskuterades också på ett mer generellt plan vad som krävdes för att texterna skulle kunna publiceras i till exempel en engelskspråkig historisk tidskrift. Till vår hjälp hade vi fyra etablerade historiker från Europa: Mary Hilson från University College London, Martina Kessel, Universität Bielefeld, Stuart Carrol, University of York och Marcel van der Linden från International Institute of Social History, Amsterdam. Alla med en gedigen bakgrund gällande både egen forskning, publicering och redaktörskap i internationella sammanhang.

Vad bör då en författare av en internationellt gångbar text tänka på? För det första måste självfallet den eventuella språkliga oförmågan övervinnas. Många av oss är inte vana att skriva på engelska, och i ärlighetens namn drar vi nog oss ofta för att göra det då vi anser att det bromsar och reducerar vår litterära skicklighet men – practice, och språkgranskning, makes perfect. Ett problem bortom den grundläggande gymnasiegrammatiken, som kanske också är svårare att övervinna, är dock översättningen av specifika termer. Till synes enkla ord, som i mitt eget fall ”bonde”, blir komplicerade att översätta med hjälp av en ordbok då de innehåller både kulturella och historiska aspekter som går förlorade, och kan bli rent av felaktiga, om fel ord på engelska väljs (”peasant” till exempel; enligt ordboken betyder det bonde men fråga vilken agrarhistoriker som helst och bilden blir långt mer komplicerad). Enligt panelen var det i dessa fall faktiskt bäst att använda det svenska ordet i kursiverad form och samtidigt ge en kort historiografisk kontext till begreppet. Ett sådant angreppssätt avhjälper halvdana översättningar, men ställer samtidigt högre krav på författaren – hur förklara tillräckligt men inte för långt. Och vilka ord bör behållas och förklaras istället för att översättas? Det sistnämnda problemet kan faktiskt, enligt Martina Kessel, vara en hjälp i det egna forskningsarbetet. Genom att tvingas förklara för någon utanför den inhemska kontexten kan centrala problematiker, som man varit ute efter att förklara men inte riktigt fått syn på, bli just synliga och därmed också diskuteras.

När det kommer till utformningen av texten lämnades det under en samlad paneldiskussion en del tips, inte minst gällande den övergripande strukturen på till exempel en artikel. Vi är tränade i en stilistik vilken innebär att man som läsare, likt en detektiv, får snirkla sig fram genom argumentationen för att på sista sidan komma fram till slut(!)satsen och de nya avslöjande resultat som blivit frukten av den aktuella forskningen. Det gäller att inte avslöja godbitarna för tidigt så att säga. På internatet gavs det helt andra instruktioner. Börja med slutsatsen. Sedan presenteras argumentationen för det hela och så avslutas det med slutsatsen, igen, men en mer välformulerad och avancerad sådan än vad som gavs inledningsvis. På det viset är många engelskspråkiga artiklar faktiskt utformade och det kan vara till god hjälp för den jäktade läsaren. Den som vill ta det ett steg längre kan också utforma texten mellan inledning och avslut på så vis att läsaren bara behöver läsa första meningen i varje stycke för att få ett begripligt grepp om innehållet. (Det kan tilläggas att denna text sannerligen inte har skrivits med några sådana jäktade personer i åtanke).

När så de språkliga och formmässiga hindren väl är övervunna kommer nästa problem – innehållet! En grundfrågeställning för internatet var om och huruvida, kanske, möjligen det svenska exemplet eventuellt skulle kunna vara av intresse för en bredare publik? Det rådde stor enighet kring detta – JA. Mary Hilson, förvisso med egen forskning som kretsar kring det skandinaviska, menade – väl medveten om sin egen jävighet i frågan – att det svenska exemplet var av stort intresse för en bredare internationell publik, inte minst på grund av den svenska modellens rykte ute i världen som ram för bygget av en välfärdsstat. Men även de andra paneldeltagarna påpekade att det svenska exemplet visst kunde vara intressant; allt beror – som alltid – på frågan. För att citera Marcel van der Linden: “there are no un-interesting topics, but there are un-interesting questions.” Inte ett papper eller en padda i salen lämnade diskussionen utan dessa ord varsamt nedtecknade.

Nio gånger i denna text har nu ordet internationell (10) i olika former använts. Ett modeord? Kanske. Ska vi sluta skriva på svenska och överge alla jämförelser mellan Edåsa, Fridene, Hedemora och Rogberga? Självklart inte. Men det är nog inte så dumt att ibland lyfta blicken från det egna, specifika och fundera på sitt material och på sin (intressanta) fråga – vad ger den mig för svar och vad säger det egentligen? Den mest intressanta frågan i ett internationellt (11) sammanhang är kanske inte just den som berör mitt huvudsakliga material för, som Mary Hilson formulerade sig, so what? Intressanta empiriska resultat i all ära, visst, men vad säger de om det bredare perspektivet? Om Sverige? Om Europa? Om världen? Under alla sessioner jag medverkade i under dagarna på Bäckaskog diskuterades det mycket kring denna ”so-what-fråga”, hur den kunde lyftas fram tydligare och inte minst självsäkrare. För det rådde stor enighet kring en sak: ”the Swedish example matters” – det är bara upp till oss att förklara varför.

Anna R Locke är doktorand i historia.

Vad gör alla historiedoktorander?

februari 21st, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Forskning | Historia | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Vad gör alla historiedoktorander?)

Utbildningen till forskare i antikvetenskap, arkeologi, historia och andra ämnen omfattar två år (licentiatexamen) eller fyra år (doktorsexamen). De allra flesta forskarstuderande har som mål att doktorera och ägnar en stor del av sin tid åt att skriva en doktorsavhandling, en vetenskaplig studie som till omfånget motsvarar en genomsnittlig bok. (I många ämnen, dock inte historia, kan den också skrivas som en så kallad sammanläggningsavhandling, vilken består av flera kortare texter istället för en längre.) Diskussioner om egna och andras avhandlingsprojekt är alltså mycket viktiga för doktoranderna och ett betydelsefullt inslag i forskarutbildningen. Hur sådana kan gå till framgår i dagens inlägg, som också ger ett smakprov på den oerhörda spännvidden i svenska historiedoktoranders forskning idag.

Av Anna R. Locke

Forskarskolan i historia har sedan år 2000 bildat nätverk och samlingspunkt för en rad doktorander i ämnet från flera olika lärosäten i Sverige. Gemensamma kurser, skrivbordsutbyten (där man byter arbetsplats under ett par veckor), konferenser och internat är alla sätt för doktoranderna att lära känna varandra över ”lärosätesgränserna” och skapa viktiga – och roliga! – kontakter för avhandlingsarbetet och för framtiden som forskare.

Varje år hålls det ett så kallat PM-internat för de nyantagna doktoranderna. Där läggs det fram avhandlingsplaner i rasande fart, och med kommentatorer bestående både av doktorander som kommit en bit i sitt avhandlingsarbete och seniora forskare är det som upplagt för livliga diskussioner och nya infallsvinklar.

Årets internat hölls den 30–31 januari på Frostavallen i Höör. Ett 50-tal doktorander och handledare samlades i den skånska blåsten för att diskutera pågående avhandlingsprojekt. På plats fanns representanter från Göteborgs universitet, Lunds universitet, Malmö högskola, Södertörns högskola och Linnéuniversitetet i Växjö. Bredden inom historieämnet visade sig bland doktorandernas avhandlingsämnen – allt från alkoholproblematik bland sydafrikanska vinarbetare, via historiedidaktiska frågor kring meningen med historieundervisning och studier av populärhistoriska tidskrifter, till transnationella studier av medeltida riken behandlades under dessa två dagar.

För den som nyligen påbörjat sin forskarutbildning, jag själv inkluderad, innebär den första tiden ett myller av idéer och tankar kring hur avhandlingen ska utformas och genomföras. Med hjälp av handledare och presentationer vid seminariet vid det egna universitetet formas så småningom den undersökning som till slut ska utgöra a v h a n d l i n g e n. Vid PM-internatet fick vi som var nya en möjlighet att späda på den förvirring som inte är ovanlig att uppleva i samband med avhandlingsarbetet, men vi fick också tillfälle att räta ut en del av de frågetecken vi har kring våra forskningsprojekt. Diskussionerna vid seminarierna rörde sig i mångt och mycket kring den kanske självklara, men ack så svårfångade, frågan: Vad är problemet?

En historisk undersökning blir sällan fruktbar om det inte finns ett ordentligt problem att sätta tänderna i. Varför är det intressant att undersöka fotboll och identitetsskapande i östra Tyskland? Vad kan en biografi om Joseph Stephens berätta om det 1800-tal han levde i? Under vilka premisser agerar en stat när det ska delas ut bistånd och vad säger det om hur en stat agerar i andra sammanhang? Efter att detta dryftats följde den naturliga frågan: Hur ska du ta reda på det där? Vilket källmaterial blir det viktigaste, vilka metoder ska användas för att undersöka det och utifrån vilket perspektiv ska undersökningen göras? Vi fick också svara på rena faktafrågor kring våra ämnen och därigenom upptäcka att vi faktiskt är, om än inte färdiga, så på god väg att bli experter inom våra respektive områden.

Ett PM-internat innebär också flera tillfällen till social samvaro och ljudnivån var hög under både kaffepauser och kvällens middag. Här gavs möjligheten att under mer informella former diskutera dagens seminarier, aktuella världsproblem och kvalitén på maten.

När internatets andra dag, lika späckat av seminarier som den första, var till ända och alla deltagarna packats in i bussar, tåg och bilar lade sig lugnet över Frostavallen. Men i huvudet på alla oss som hade presenterat PM var det allt annat än lugnt när alla intryck, kommentarer, goda och mindre goda idéer skulle börja sorteras och efter lite vila omsättas till arbete.

Presenterade PM

  • • Not just King of one Kingdom: The peripheral territories of the Danish Kings c 1160-1360, Kerstin Hundahl, Lunds universitet
  • • En komparativ studie av två populärhistoriska tidskrifter, brittiska History Today och svenska Populär Historia, Marianne Sjöland, Lunds universitet
  • • Fotboll och identitetsskapande i östra Tyskland, Joakim Glaser, Malmö högskola
  • • The Dynamics of the Feudal Magnates in the Fifteenth Century: A comparative Study of the events and outcome of the Union of Kalmar and the Wars of the Roses as seen through the decision making, affiliations and social bands of Lord Richard Neville and Ivar Axelsson Tott, Margaret Wallace Nilsson, Linnéuniversitetet
  • • Hem till Byn – Bönderna, Lantbruksnämnden och jordbrukets strukturrationalisering, Anna R. Locke, Göteborgs universitet
  • • Sweden and Denmark and Swedish and Danish society in Instructional Material for Adult Language Courses for Immigrants, William Wickesham, Lunds universitet
  • • Det historiska är personligt? Gymnasieelever och meningen med historia, Ella Andrén, Linnéuniversitetet
  • • The Present is the History: The Legacy of the Armenian Genocide, Vahagn Avedian, Lunds universitet
  • • Joseph Stephens och Indien: En vetenskaplig biografi, Ingemar Gunnarsson, Linnéuniversitetet
  • • Kunskapsutveckling i historia – i teorin och i praktiken. En läromedelsstudie, Helén Persson, Lunds universitet
  • • Information Infrastructure in Gdansk in the Second Half of the Seventeenth Century with Emphasis on International Contacts in the Baltic Area, Michal Salamonic, Södertörns högskola
  • • Development or Security? A Historically Embedded Analysis of the Africa Policy of the European Union, Martin Møller Rasmussen, Lunds universitet
  • • Ungdomens natur – friluftsliv i svenska och brittiska barn- och ungdomsrörelser ca 1900–1950, Björn Lundberg, Lunds universitet
  • • Grapes of Wrath. The legacy of the dop system and alcohol related difficulties among farm workers in South Africa, Jannie Jensen, Malmö högskola
  • • Den kommunistiska erfarenheten i svensk och dansk historiekultur, Valter Lundell, Lunds universitet

Anna R. Locke är doktorand i historia vid Göteborgs universitet sedan hösten 2012.