Header

Världsarvskonvention under diskussion

januari 17th, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Forskning | Samverkan - (Kommentarer inaktiverade för Världsarvskonvention under diskussion)

Av Håkan Karlsson och Anders Gustafsson

UNESCO:s världsarvskonvention, grunden för den välkända världsarvslistan, inrättades 1972. Den kan på många sätt sägas vara en framgång då den haft ett omfattande genomslag i de internationella diskussionerna om och handhavandet av platser med viktiga kulturarv. Samtidigt har konventionen och själva tanken om ett gemensamt världsarv under det senaste decenniet utsatts för olika former av berättigad kritik. Det har bland annat hävdats att politiska och ekonomiska faktorer utan relevans för kulturarvets värden har fått ett alltför stort inflytande på världsarvslistans utseende. Detta inte minst då en nominering på listan kan bidra till både nationell prestige och växande turistintäkter, vilket innebär att listan används för politiska/ekonomiska syften som befinner sig förhållandevis långt bort från dess ursprungliga syfte.

Världsarvet Machu Picchu

Klassisk bild av Machu Picchu i Peru, ett av de mest kända världsarven.

Vidare har listans geografiska obalans, där närmare 45% av de listade världsarven återfinns i Europa, samt sättet att betrakta den materiella kulturen lett till frågor i vilken grad den speglar mänsklighetens historia. Kritik har också framförts som går ut på att kulturarv handlar om att organisera mångfalden och att få människor att se på sig själva, sina traditioner och sitt förflutna på särskilda sätt för att därigenom kunna styra dem. I dessa resonemang finns således en klar motsättning, och ett skevt maktförhållande mellan kulturarvsförvaltning och publik och kulturarvet kan betraktas som en del i en samtida maktkamp.

Dessa och andra frågor var i allra högsta grad levande när ICOMOS (International Council on Monuments and Sites) och ICAHM (The International Scientific Committee on Archaeological Heritage Management) den 27–30 november organiserade konferensen ”The UNESCO World Heritage Convention on its 40th Anniversary” i Cusco, Peru. Konferensen samlade cirka 150 delegater från olika delar av världen och konventionen och dess förutsättningar, liksom dess framtid diskuterades ur olika perspektiv i ett antal parallella sessioner. De frågekomplex som är kopplade till hur man skapar ett hela mänsklighetens kulturarv är på olika nivåer problematiska och kanske till vissa delar även omöjliga att lösa.

Plaza de Armas, Cusco

Plaza de Armas, Cusco. Här utropade Francisco Pizarro den spanska överhögheten år 1533.

Exempelvis skruvas de problemkomplex som rör konstruerandet av regionala och nationella kulturarv med avseende på frågor om urvalsprinciper, representativitet, autenticitet, ansvar för urvalet, samt frågan rörande publikt deltagande och brukande, på den globala arenan till än mer komplexa nivåer. Inte minst då det handlar om att finna gemensamma förhållningssätt till, och en gemensam policy rörande, samtliga dessa problemkomplex. Konstruktionen av ett gemensamt globalt minne är således inte en oproblematisk fråga.

Vi deltog själva med ett inlägg där vi presenterade en jämförande diskussion av autenticitet, iscensättande och publik vid åtta världsarvsklassade hällbildsplatser från olika delar av världen som vi analyserat inom ramarna för det projekt vi under de senaste åren bedrivit på detta tema. Konferensen var ett välkommet och konstruktivt bidrag till den ständigt levande och kritiska diskussion som är nödvändig rörande UNESCO:s världsarvskonvention. Att konferensen förlagts till Peru och i världsarvet Cusco, med dess närhet till världsarvet Machu Picchu, innebar också att en spännande fond skapades för diskussionerna.

Stenmur från inkatiden i Cusco

Ett utsnitt ur en av de många inkamurar som fortfarande återfinns i Cusco.

Vid sidan av konferensdeltagandet hann vi också med att studera olika lämningar efter Inkariket i form av försvarsanläggningen Sacsayhuamán strax utanför Cusco, samt de många spår som fortfarande återfinns i själva Cusco i form av murar med ett fantastiskt stenhantverk. Vi gjorde också en dagsutflykt till Machu Picchu, en otillgänglig men fantastisk plats. Staden ”återupptäcktes” år 1911 av den amerikanske officeren och upptäcksresanden Hiram Bingham, som anses vara förebilden till filmkaraktären Indiana Jones.

Håkan Karlsson och Anders Gustafsson är professor respektive docent i arkeologi.