Header

Logården – studentperspektiv på en forskningsgrävning

november 14th, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Forskning | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Logården – studentperspektiv på en forskningsgrävning)

Av Nathalie Nikadon och Linnea Helldner (text) samt Tony Axelsson (foto)

Karleby har under lång tid varit en intressant plats ur arkeologisk synvinkel. Störst uppmärksamhet har de monumentala gånggrifterna fått; Falbygden är den region i Skandinavien som har störst koncentration av gånggrifter.

Logården, eller Karleby63 som är grävplatsens fornlämningsnummer, ligger i en slänt nedanför gånggrifterna. Det är en mellanneolitisk boplats som är samtida med gånggrifterna. Utgrävningar har skett på den här platsen sedan åttiotalet med olika frågeställningar.

Logården

2012 startade ett forskningsprojekt på Logården där man vill försöka kartlägga diet och ekonomiska nätverk under mellanneolitikum. Genom att samla in makrofossil, dvs. 5000 år gamla sädeskorn och ogräsfrön, är det möjligt att utföra olika typer av isotopanalyser. Bland annat kan man utifrån N15-halten diskutera om åkrarna gödslades.

Vi har varit och grävt i Logården i två omgångar, sammanlagt under en period av fyra veckor. Under vårterminen då vi läste arkeologi A bestämde vi oss för att gå sommarkursen Publik arkeologi. Det innebar att vi inte bara skulle gräva utan också öva på att guida och berätta för besökare om vad vi höll på med. Eftersom ingen av oss hade hållit i en skärslev innan kändes det naturligtvis lite nervöst, då vi inte heller hade någon uppfattning om vad man kunde förvänta sig.

Under den första dagen grävde vi i meterrutor och hittade inte ett enda fynd trots att alla andra runt omkring oss gjorde det. Det man sett tidigare under föreläsningar och dylikt gick inte att jämföra med vad vi själva fann i jorden. Dagen därpå började man sakta men säkert kunna urskilja fynden i vattensållet och ganska snart gick det upp för oss att vi troligen slängt bort fynd som vi tolkat som sten, jord och allmänt skräp då det i våra oerfarna ögon varit svårt att urskilja keramikbitarna, flintan och benen från vanliga stenar och jord.

Logården

Vi hade självklart många förväntningar innan vi åkte, men något som aldrig slog oss innan vi verkligen satte skärsleven i marken var hur fysiskt krävande det är att hålla på med det här. Tunga hinkar, lyft, stora stenar och ett springande fram och tillbaka känner vem som helst av, oavsett fysik eller storlek.

Många gånger vill man dessutom gärna överskatta sin fysik och styrka och slänger därför i lite för mycket i hinken, trots att man redan dag 1 borde lärt sig vad man klarar av. Detta kan dessvärre resultera i att man tappar greppet om hinken innan innehållet landat i sållen. Inte för att det hände någon av oss, dock…

Logården

Och så dessa icke ergonomiska arbetsställningar man ständigt befinner sig i! Faktum är dock att det inte var något vi tänkte på under dagen, utan snarare när vi kom tillbaka till vårt tillfälliga hem, slappnade av och kände efter. Anledningen till detta är garanterat på grund av att vi hade fantastiskt roligt under dagarna! Man varken vill eller hinner tänka på det då kropp och huvud har fullt upp med att försöka bearbeta allt annat – intryck, lärdomar och funderingar.

Stundtals under en utgrävning kan det kännas som att man befinner sig i en egen liten värld tillsammans med sina arkeologivänner och man kommer varandra nära på ett unikt sätt. Man behöver hjälpas åt. Ibland för att bära en hink och ibland för att förstå vad man ska skriva på sin anläggningsblankett eller att identifiera en bit keramik. Att man ibland råkar bli slagen av en spade eller ganska ordentligt blöt av sin grannes vattenslang uppe i sållet får man ta. Man kan aldrig planera exakt vad som komma skall utan varje tag med skärsleven är avgörande för hur nästa tag ska se ut. Under nästa centimetertjocka lager jord kan där finnas en vacker keramikskärva, en yxa eller en mörk fläck som kan vittna om människors aktivitet under stenåldern. Att hålla ett föremål ingen annan människa sett eller rört under en sådan lång period är en hisnande känsla.

Logården

Att ha fått vara med och gräva på Karleby63 är bland det roligaste och mest lärorika vi har gjort. Vi har verkligen fått blodad tand för arkeologi nu när vi vet lite mer ”på riktigt” vad det handlar om. Visserligen har man inga häftiga svar som omgivningen vill ha när de frågar ”vad hittade du för något”? För vi har inte varit på skattjakt efter guld och svärd. Det häftigaste vi hittat är det som vi inte kan se och förhoppningsvis fastnat i makroproverna som fem tusen år gamla sädeskorn samt svarta fläckar i marken som kanske kan vara det som idag finns kvar efter ett neolitiskt hus. Men det är detta som är spänningen. Att med hjälp av små pusselbitar kunna se glimtar av vad som hänt på en plats fem tusen år tidigare.

Nathalie Nikadon och Linnea Helldner studerar arkeologi vid Göteborgs universitet.

Fältkurs på Sicilien

oktober 25th, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Antikvetenskap | Arkeologi | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Fältkurs på Sicilien)

Av Marcus Davidsson och Gabriel Holdfeldt

I skrivande stund har vi just kommit hem till Sverige efter två intensiva veckor på Sicilien. Tanken var att detta blogginlägg skulle publiceras redan en vecka tidigare, men vi ansåg att det lämpade sig bättre att skriva det efter fältkursens slutförande, så att vi kan ge en bättre helhetsbild över vår resa och dess olika moment.

Under vår vistelse bodde vi på ett hotell i den lilla staden Salemi på västra Sicilien. Orten, som är belägen ca 20 minuters bilresa från vår utgrävningsplats på Monte Polizzo, har gamla anor; bland annat domineras Salemis högsta punkt av en medeltida normandisk borg. Då man spatserar fram längs gatorna i den gamla delen av staden kan man fortfarande skåda den medeltida arkitekturen, vilken uppvisar såväl arabiska som normandiska element i form av exempelvis valvbågar.

Normandisk borg i Salemi

 Normandisk borg i Salemi.

Efter en kanske något ansträngande vandring upp på berget – bilarna kunde vi inte köra hela vägen upp – nådde vi slutligen kursens huvudelement: utgrävningsplatsen. Projektet på Monte Polizzo har pågått sedan 1998 i olika intervaller, för tillfället går det på sparlåga och fungerar som ett kursmoment för studenter på Institutionen för historiska studier. Man har tidigare grävt ut och undersökt fyra olika hus; i anslutning lite högre upp på höjden har man påbörjat undersökningen av ett femte hus. Det var denna byggnad som var föremålet för vår undersökning. Huset är fortfarande inte färdiggrävt och vi vet ännu inte hur stort det har varit, vilket gör det lite svårt att komma med några direkta teorier och tolkningar om byggnaden. Men föremål som malstenar, pithoi (förrådskärl), kokkärl och rester av en härd skulle kunna stärka teorin om en köksdel, förrådsutrymmen eller liknande.

Totalt var vi tio studenter som deltog i kursen: en blandad skara av både helfarts- och halvfartsstudenter samt en som läste på distans, och såväl yngre som äldre deltagare. Under kursens två första dagar gick vi igenom Monte Polizzos historia med projektets grävansvarige arkeolog Nils Ole Sundet och kursledaren, tillika arkeologen Christian Mühlenbock. Vi började med att bekanta oss med omgivningen, titta på de tidigare utgrävningsplatserna som undersökts av amerikaner, engelsmän, danskar och italienare under årens lopp. De flesta utgrävningar kretsade kring själva akropolen (högsta höjden) och dess omgivningar. Det svenska utgrävningsområdet låg bortanför mot en annan höjd som idag används som en fårhage. Ett av momenten var inventering där vi sökte igenom bestämda områden efter olika tecken på byggnadsstrukturer eller föremål ovan mark, exempelvis fyndkoncentrationer. Fynden märktes sedan ut med små flaggor som vi sedan gick igenom med vår norska handledare.

Efter några dagar fick vi äntligen vårt grävtillstånd och kunde därefter börja rensa marken kring hus 5, avtäcka de skyddande näten över murarna och rensa bort all vegetation. Därefter var det dags för själva grävningen, som tog vid där föregående studenter avslutade sitt utgrävningsarbete. Arbetet gav upphov till en del intressanta fynd. I första hand var det keramik och rester av olika kärl, t.ex. botten av en amfora. Det mesta var i bitar men några fynd var mer eller mindre intakta tills de togs upp ur backen. Särskilt porös och ömtålig var den keramik som använts till olika kokkärl och kokplattor. Den var lätt att skilja ut från övrig keramik då den var väldigt grov i magringen och helt svartbränd på ena sidan. Förutom keramik fann vi ett flertal vävtyngder, lite ben, två käktänder, lite bronser i form av fragment och något som eventuellt skulle kunna vara en fibula eller brosch. Samt en järnspik, järnåldern till ära.

Rundvandring på Monte Polizzo

Nils Ole Sundet berättar om Monte Polizzo och dess omgivning under en rundvandring på berget.

Grävning pågår

Grävning pågår.

Skärvor av grekisk kolonial keramik

Siciliens historiska platser är överlag väldigt fyndrika. Man behöver inte titta länge för att hitta keramikskärvor direkt på backen från olika sorters keramik, som i det här fallet med grekisk kolonial keramik.

Men livet är inte bara att gräva upp häftiga saker med en ålder på 2500 år, ett annat viktigt moment är bearbetning av fynden i labbet. Här basar arkeologen och tillika kursledaren Cecilia Sandström. I labbet skall fynden tvättas och sorteras för att sedan registreras i Intrasis – ett specialdesignat datorprogram för att hantera både fynd och de inmätningar vi gjort av grävplatsen med en totalstation (ett digitalt mätinstrument).

Vår två veckor långa vistelse bestod inte enbart av hårt kroppsarbete på berget under en obarmhärtig sol, vi hann även med att besöka flera intressanta historiska platser. Bland dem var den grekiska kolonin Selinunte, där man kan uppleva det restaurerade Heratemplet samt skåda de imponerande ruinerna av ett tempel som innan det rasade måste ha varit av gigantiska proportioner; den under antiken feniciska/kartagiska ön Mozia med sina arkitektoniska lämningar; Segesta med sitt doriska tempel och sin hellenistiska teater; och den medeltida normandiska borgen i Erice, belägen mer än 700 meter över havet.

Ruiner på ön Mozia

Ruiner på ön Mozia.

Chiesa Madre i Erice

Lützendimman ligger tät över Erices kyrka Chiesa Madre.

Heratemplet i Selinunte

Det mäktiga Heratemplet i Selinunte.

Kursen var väldigt givande, att få komma ner till Medelhavet och pröva på arkeologi i ett så pass historiskt område var verkligen en värdefull erfarenhet. Utgrävningsprincipen var fortfarande densamma, men vi märkte att det var betydligt hårdare mark i Sicilien än vi var vana vid sedan tidigare från utgrävningar på Hisingen. En annan positiv aspekt och erfarenhet är själva upplevelsen att se ruiner, teatrar, tempel och föremål på plats. Detta breddar ett perspektiv som annars kan bli något begränsat genom att bara läsa kurslitteratur och/eller se på foton tagna av andra. Det är en sak att läsa om ett tempel, en annan att faktiskt själv gå upp för stegen på ett doriskt Heratempel.

Som helhet är vi helt nöjda med kursen, den flöt på bra och vi lärde oss mycket. Nu kliar det i fingrarna efter nästa utgrävning!

Tempelruiner i Selinunte

Marcus Davidsson och Gabriel Holdfeldt studerar antikens kultur och samhällsliv vid Institutionen för historiska studier. Här sitter de på ruinerna av det stora templet strax bredvid Heratemplet i Selinunte.

Av Sara E. Ellis Nilsson

Den 22–23 augusti fylldes Institutionen för historiska studier i Göteborg med många nya ansikten. Samtliga samlades för att delta i årets PREMODS-workshop, den tredje av sitt slag, som i år anordnades av några av PREMODS-nätverkets medlemmar från Göteborg.

Vad handlar då ”PREMODS” om?

Det nordiska/skandinaviska doktorandnätverket PreModern Doctoral Students (PREMODS) grundades 2011 på ett nätverksmöte i Umeå och består idag av knappa hundratalet doktorander som genom sitt avhandlingsarbete berör det förmoderna (vilket i detta sammanhang inkluderar hela perioden före 1800).

Syftet med nätverket är att etablera en ny kontaktyta för doktorander med liknande forskningsintressen och på så sätt främja vetenskapligt utbyte. Vår målgrupp är doktorander vid nordiska lärosäten som bedriver forskning på den förmoderna perioden samt doktorander vid utomnordiska lärosäten som forskar om förmoderna ämnen som anknyter till Norden. Doktoranderna kan därmed ägna sig åt så skilda tidsperioder som 1800-talet till medeltiden och ända till antiken, men har ändå flera gemensamma beröringspunkter som forskningsobjekt, metod och teorianvändning.

Genom nätverket stärks dessa doktoranders position i forskarsamhället och en känsla av samhörighet skapas som kan vara till nytta både under doktorandtiden och därefter. Detta sker genom såväl kunskapsmässiga utbyten som strategiska samarbeten, varav ett är den årliga workshopen som organiseras av doktoranderna själva. Allt arbete kring att organisera möten och hålla igång nätverket genom mejlinglistan och dylikt sköts av doktoranderna inom nätverket.

Grundtanken är att nätverket drivs av doktorander för doktorander och att nätverket inte inkluderar disputerade forskare i vare sig organisation eller verksamhet är ett medvetet val. Diskussionsklimatet ska präglas av en prestigelös nivå där doktorander öppet och fritt kan diskutera sin forskning och relaterade problemen. Närvaro av seniora forskare riskerar att skapa inre hierarkier och påverka diskussionsklimatet.

PREMODS workshop 2013 – diskussioner i dagarna två

Kärnverksamheten är således den årliga workshopen som hålls på olika lärosäten och organiseras av PREMODS-doktoranderna på lärosätet. Bakom årets workshop stod tre doktorander på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet: Sara Ellis Nilsson, Kim Olsen och Brita Planck. Arrangemanget finansierades med stöd av Riksbankens Jubileumsfond och Institutionen för historiska studier bistod generöst med lokaler och annan hjälp. Årets tema var teori och teorianvändning i förmodern kontext.

Deltagarna samlades under två dagar för att nätverka och diskutera hur man applicerar teorier – som ofta har utvecklats för moderna förhållanden – på förmoderna samhällen och material. Själva workshopen bestod av tre sessioner, där deltagarna i lugn och ro kunde diskutera såväl de teorier de själva använde sig av, som mer övergripande teoretiska spörsmål. De vetenskapliga debatter som följde var livliga och alla var eniga om att de hade haft bra och givande meningsutbyten. Diskussionerna rörde sig om allt från ifrågasättande av teoribehovet till problem med att skapa förklaringar för historiska händelseförlopp och hur den enskilda forskaren påverkar resultat. Dessutom noterades det att många av de termer och teorier som vi har till hands är eurocentriska och i behov av granskning eller uppdatering.

Under den avslutande gemensamma diskussionen enades alla om att det inte är fördelaktigt att bedriva forskning som är för teoridrivande. Teori är ett av många verktyg som forskare har för att bedriva sin forskning, nå fram till en lämplig metod eller hitta en förklaringsmodell. Dessutom påpekades det att ”people in the past were not all stupid”, vilket kan vara en klok utgångspunkt när man beskriver händelseförlopp eller beslut i det förflutna.

Deltagarna fick även en presentation av Svensk nationell datatjänst (SND) av forskningssamordnaren, Stefan Ekman. För mer information om hur SND kan bidra till historisk forskning, besök deras hemsida (http://snd.gu.se/sv/om-oss).

Workshopen avslutades med ett nätverksmöte där det fortsatta arbetet säkerställdes bland annat genom att Uppsala universitet utsågs till arrangör av nästa års workshop och utnämning av kontaktpersoner vid alla inblandade lärosäten. Dessutom påbörjades planering av några sessioner vid det Svenska historikermötet i Stockholm och ett extra nätverksmöte vid det Nordiska historikermötet i Joensuu 2014.

Således tömdes institutionen, där nya bekantskaper hade stiftats och framtida projekt hade inletts. En givande workshop fick ett framgångsrikt slut.

Sara E. Ellis Nilsson är doktorand i historia.

Vidare info:

Om du är doktorand och är intresserad av att vara med i PREMODS-nätverket, skicka ett mejl till PREMODSnetwork (snabel) gmail.com eller anmäl dig till mejlinglistan genom att skicka ett tomt mejl till premods+subscribe (snabel) googlegroups.com.

Arkeologistudier i Skottland

mars 1st, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Arkeologistudier i Skottland)

Av Marina Turnsek och Linnéa Hernqvist

Vi är två arkeologistudenter från Göteborgs universitet som bestämde oss för att lägga en termin av våra studier i Aberdeen, Skottland. Erasmusprogrammet gjorde det möjligt för oss att göra det som vi båda varit nyfikna på, att studera utomlands.

Nu har vi varit här i snart fyra veckor och vi trivs mycket bra i ”the Granite City” som den kallas, då mestadels av byggnaderna består av granit. Liksom Göteborg är Aberdeen en hamnstad och har milslånga sandstränder som blir en kontrast mot de gråa byggnaderna.

Universitetet grundades år 1495 och är ett av de äldsta i Storbritannien. Det märker man genom den medeltida arkitekturen på campus som andas historia. Strukturen på studierna är lite annorlunda uppbyggd här då arkeologi och antropologi vävs samman på ett sätt som är ovant men lärorikt. Det är också mycket kortare och mer intensiva föreläsningar och, vid sidan av det, mycket mer självstudier. Här finns kurslitteraturen till större delen online i pdf-format och därför behöver man inte lägga mycket pengar på kurslitteratur. Det nybyggda biblioteket med utsikt över havet bidrar till en vackrare arbetsmiljö. Vi har så kallade ”tutorials” där vi får jobba praktiskt med övningar och uppgifter. I en tutorial ska vi bland annat få testa på att skapa flintredskap.

King's College, University of Aberdeen

King’s College, University of Aberdeen. Foto: Kenneth Nyberg

Våra heltidsstudier består av fyra kurser; den första är Archaeology of the North: lifeways and world-views där vi lär oss om arkeologi i Arktis och bl a om inuiternas livsstil. I Archaeology of Social Life går vi in på olika teorier om den förhistoriska människans liv. Sedan har vi två distanskurser, Introduction to Prehistoric Scotland och Prehistory of Orkney, där vi får lära oss om kulturarvet i Skottland vilket var en del av vårt mål. Vid sidan av studierna ser vi till att besöka så mycket fornlämningar som möjligt, för det finns det gott om här. Vi ser fram emot våra resterande fyra månader och ser till att vi får ut så mycket av tiden som möjligt.

Marina Turnsek och Linnéa Hernqvist studerar arkeologi vid Göteborgs universitet.

Oktoberkrisen fyller 50 år

november 15th, 2012 | Skrivet av Historiska studier i Arkeologi | Forskning | Samverkan - (Kommentarer inaktiverade för Oktoberkrisen fyller 50 år)

Av Håkan Karlsson och Anders Gustafsson

Under perioden 14–27 oktober 1962 befann sig världen på randen till ett kärnvapenkrig. Bakgrunden var att amerikanskt spaningsflyg upptäckt att Sovjetunionen var i full färd med att installera avfyrningsramper för kärnvapenbärande missiler på Kuba. Det innebar en dramatisk förändring av den militärstrategiska maktbalansen mellan supermakterna. Under de cirka två veckor krisen varade var oron stor för att den skulle utvecklas till det otänkbara – ett fullskaligt kärnvapenkrig. I det extremt spända läge som rådde kunde en olyckshändelse eller obetänkt handling ha startat ett krig av misstag. Krisen löstes slutligen, efter en amerikansk flottblockad av Kuba, på diplomatisk väg.

Oktoberkrisen (eller Kubakrisen som den också kallas) är både väldokumenterad och välkänd men trots överflödet av källor och trots att miljoner människor runt om i världen har egna upplevelser och minnen av krisen, är den historia som brukar berättas påfallande enkelspårig. Den handlar framför allt om den militärstrategiska maktbalansen och det diplomatiska spelet mellan de båda supermakternas politiska ledare. Det finns dock andra sidor av krisen och andra frågor som kan ställas: Vad hände sen, efter det att missilerna tagits bort och installationerna rivits? Hur ser platserna ut i dag? Finns det några rester kvar av det som nästan satte världen i brand? Finns det ännu människor där som själva upplevde missilkrisen på nära håll? Vad minns de i så fall?

Missilbasen i Santa Cruz de los Pinos, Kuba

Dessa frågor har bildat utgångspunkt för ett samtidsarkeologiskt forskningsprojekt som inleddes år 2005 och som syftat till att söka ett mer jordnära perspektiv på missilkrisen som världshistoriskt skeende. Projektet, som har fokuserat på lämningarna efter den före detta sovjetiska missilbasen i Santa Cruz de los Pinos i provinsen Artemisa (en av de 9 platser där sovjetiska kärnvapen fanns på plats 1962), är ett samarbete mellan svenska och kubanska forskare och involverar utöver arkeologer även antropologer och historiker. Projektet har på olika sätt, och genom arkeologiska, antropologiska och historiska forskningsinsatser, kunnat ge röst åt andra berättelser än de som vanligen dominerar historieskrivningen och har således bidragit till att komplettera den dominerande berättelsen med en underifrån kommande historia.

Projektet har också bidragit till ett nytt intresse för krisen hos de kubanska myndigheterna. Det faktum att krisen löstes diplomatiskt utan att den kubanska ledningen tilläts vara med i diskussionerna har under de 50 år som förflutit betraktats som en nationell nesa för de styrande och krisen har därför på olika sätt underkommunicerats. Detta förhållande förändras dock för närvarande och projektet har bidragit till att de lokala myndigheterna i provinsen Artemisa valt att återöppna det kulturhistoriska museet i huvudorten San Cristóbal som är belägen cirka två mil från den före detta missilbasen i Santa Cruz de los Pinos. Tanken är att museet bland annat skall fokusera på Oktoberkrisen och att det kulturarv som utgörs av de materiella lämningarna på den före detta missilbasen skall stå i centrum för en vetenskaplig och antikvariskt orienterad lokaldemokratisk satsning. Det handlar således både om att hävda lämningarnas kulturhistoriska och antikvariska värde likväl som att på olika sätt göra dem betydelsefulla för lokalsamhället. Detta är en intressant process som för projektets del möjliggör att vi nu också kan studera hur kulturarv skapas och hur det kommer till användning.

San Cristóbals kulturhistoriska museum

Den 26–27 oktober 2012 genomfördes i linje med detta, och som en markering av Oktoberkrisens 50-årsjubileum, en vetenskaplig workshop i San Cristóbal där vi hade nöjet att delta. Det var på många sätt ett mycket intressant möte och det är uppenbart att det finns ett omfattande intresse för att på olika sätt utveckla och bruka den före detta sovjetiska missilbasen, bland annat genom att göra den mer tillgänglig för både nationella och internationella besökare. Det är en utveckling som museet har för avsikt att genomföra tillsammans med lokalbefolkningen och i linje med människors åsikter rörande hur detta kulturarv bäst kan användas som en lokal resurs. Som ett första steg har man valt att skydda ett urval lämningar genom att inhägna dem och man har också satt upp enklare informationsskyltar i anslutning till dem. Trots begränsade ekonomiska resurser befinner man sig således långt fram i de vetenskapliga och antikvariska resonemangen rörande lokalt brukande av materiella kulturarv.

Missilbasen i Santa Cruz de los Pinos, Kuba

Projektet har under de kommande åren för avsikt att fortsätta studera, och ingå i, denna spännande kulturarvsprocess och som en direkt konsekvens av detta deltog chefen för Museo de San Cristóbal, Felina González Hernández i seminariet ”Kulturarv som lokal resurs” som, inom ramarna för Göteborgs universitets satsning på styrkeområdet kulturarv, anordnades på institutionen den 7 november. Här presenterade hon bland annat museets planer för det fortsatta arbetet med Oktoberkrisens lämningar.

Det blir i framtiden tillfälle att återkomma med fler blogginlägg om projektet och dess fortsatta arbete. En av våra kubanska kolleger, Ismael Hernández, har också bloggat (på spanska) om Oktoberkrisen och workshopen i San Cristóbal på El blog de Ismael.

Håkan Karlsson och Anders Gustafsson är professor respektive docent i arkeologi.