Header

Historiebruk i bloggar

4 Dec-2013 | Skrivet av Historiska studier i Historia | Sociala medier | Utbildning

Av Johannes Daun

Under hösten har studenterna på grundkursen i historia deltagit i en fördjupningsövning där vi i seminarieform bekantat oss med några grundbegrepp och exempel inom historiebruksforskning. Den form av historiebruk vi tittat närmare på är hur historia förmedlas och används i bloggar – både i själva blogginläggen och bland kommentarerna. Den blogg som nagelfarits är Dick Harrisons Historieblogg på svd.se, där han dagligen svarar på historiska frågor.

Bloggformatet möjliggör en dialog genom att man skriver kommentarer till inläggen, och desstuom kan nya inlägg och kommentarer tillkomma hela tiden. På så vis är det en mediekanal som erbjuder aktiv kommunikation med läsarna men också innebär andra förutsättningar jämfört med skriven text i böcker, vilket har fått motivera bloggen som studieobjekt. Många intressanta punkter framfördes av studenterna. I detta blogginlägg har jag försökt samla några av de mest centrala punkterna från våra diskussioner.

En ingång till diskussionerna var att betrakta blogginläggen från Harrison respektive kommentarerna som tillhörande olika historiekulturer. De skiljer sig nämligen på många sätt, exempelvis omfattningen, syftet med att skriva, ämnesvalet, argumentationstekniken och källorna. Kommentarerna skilde sig givetvis även från varandra, men vissa drag tycks vara återkommande.

Vilka inlägg skapar mycket diskussion? Inte oväntat engagerar ämnen som  också i andra sammanhang är laddade, t ex uppfattningar kring nationell identitet och etnicitet. Ett av blogginläggen med tillhörande kommentarer som studenterna undersökte handlade om ”rysshatets” historiska rötter. Bland kommentarerna uppstår meningsskiljaktigheter kommentatorer emellan kring om man ska beskriva svenskar förr som de eller vi. En kommentator skriver:

”Intressant att du skriver ’han som spöade svenskarna’, inte ’han som spöade oss’. Du är tydligen inte svensk.”

Men det är svårt att veta vad som mer generellt skapar kommentarer – diskussionerna i kommentarfältet brukar nämligen lätt kunna ta sidospår, som ämnesmässigt kan uppfattas som riktigt smala. Efter ett inlägg om Cederströms kända målning av Karl XII:s likfärd hamnar två kommentatorer i en detaljerad diskussion om musköters ballistik, där de båda visar på goda sakkunkaper. Och detta är intressant, inte sällan finns mycket goda kunskaper i sak, men argumentationen förs ”frikopplad” från övrig historisk kontext.

Vilken funktion har en blogg som Harrisons, vad är dess syfte? I grund och botten knyter dagstidningarnas hemsidor bloggskribenter till sig för att locka läsare, sprida nyheter och annan information samt skapa stort läsarunderlag för försäljning av annonsplatser. Ett blogginlägg med över 400 kommentarer eller länkningar kan ur ett kommersiellt perspektiv betraktas som lyckat, oavsett innehåll. Dock finns säkerligen också ett tydligt bildande syfte med Harrisons blogg, åtminstone från skribenten själv. Harrison uppdaterar osvikligen sin blogg varje dag, vilket förutsätter en rejäl arbetsinsats. Inläggen bär ofta en tydlig prägel av att vilja reda ut utbredda historiska missförstånd.

Bloggen ligger på SvD:s hemsida. Några studenter har poängterat hur en sådan miljö kan ses som jämförelsevis ordnad – det står i SvD:s intresse att det som skrivs där inte spårar ur. Man kan också se spår av raderade inlägg bland kommentarerna. I vissa andra forum på nätet kan som bekant debattklimatet vara hårdare. Enligt Harrison själv finns det numera ämnen som han i princip inte skriver om längre, just för att ämnena leder till så mycket påhopp och trakasserier mot honom. Klumpiga övertramp i diskussionerna kan relateras till att skribenterna i detta forum är anonyma. Den ende som faktiskt inte är anonym är ju Dick Harrison själv. Även här finns en viktig skillnad mellan akademisk historieskrivning och hur historia används i bloggarna. En grundtanke i alla akademiska sammanhang är att en undersökning, en skrift eller tolkning alltid kan knytas till en upphovsman – som på så vis kan utmanas eller refereras till. Så är inte fallet med bloggkommentarerna. En anonym skribent kan framföra en bestämd åsikt, och dessutom hänvisa till en ofta lika anonym källa. Möjligen underlätter ett sådant förhållningssätt till att ”självutnämnda experter” ofta figurerar. Att de upplevs som självutnämnda har kanske att göra med just det att hänvisningen till källor, undersökningar och andra forskare ser lite annan ut än i akademisk text.

Något som också har diskuterats under seminarierna är hur bloggformatet påverkar textens innehåll. Blogginlägg (av detta slag) är i regel korta, ibland inte mer än 20-30 rader. Dessutom ska inläggen skrivas rakt och kärnfullt, på ett för läsaren tilltalande sätt. Det förutsätter givetvis genvägar och förenklingar, samtidigt som det säkert är en viktig träning för historiker, som ju ofta uppmanas att skriva både kortfattat och inte alltför invecklat. Å andra sidan står blogginlägget i en annan rang än kommentarsfältet. Bland kommentarerna är utrymmet än mer knappt, och man skriver med (och mot) åtminstone tiotals andra personer, som ofta vill sticka ut eller få sista ordet.

Det finns som synes många intressanta aspekter att ta upp kring denna typ av historiebruk. Mycket annat intressant, som inte togs med här, lyftes givetvis också fram under seminarierna. Och att dessa sammanfattande ord skulle skrivas på institutionens blogg var såklart givet!

Johannes Daun är doktorand i historia.

Följ bloggen med RSS Kommentering avstängd.