Header

Experimentell arkeologi på schemat

april 22nd, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Experimentell arkeologi på schemat)

Av Anita Synnestvedt

Stenålder, bronsålder, järnålder, välbekanta indelningar av det vi kallar forntiden, men vilka associationer ger de här orden? Flinta, skinnfällar, träklubbor, små hyddor, smuts, våldsamheter, sjukdom och elände eller kanske bilder av en idealvärld där alla har gott om tid till att umgås och maten är att hämta i överflöd och vilken mat sen. Inga konstgjorde tillsatser, det bästa av råvaror, spännande sånger och berättelser vid trevliga gästabud istället för smartphones och surfplattor runt middagsbordet med en tveksam lasagne.

Flintyxan ligger i museimontern och glänser, du kanske har stannat framför en sådan monter på ett museum någon gång eller du kanske har sett en bild i en bok. Som arkeologistudent får du troligen hålla i en likadan yxa vid ett studiebesök.  Men berättar den något om vem som gjort den, hur den är gjord och vilket liv personen som gjort den levt? Förmodligen inte, föremålen är tyvärr alldeles för ofta stumma och tysta. Det är vi som får föra deras talan och hur gör vi det? Ja, inte gör vi det genom att placera artefakterna, som det heter på arkeologispråk, bakom lås och bom. Då behövs det verkligen en god pedagog för att väcka dem till liv igen. För arkeologen är artefakterna viktiga, det är vårt främsta källmaterial, men hur ska vi då göra för att få lite liv i de gamla sakerna och skapa nya associationer kring föreställningarna om det förflutna?

På grundkursen i arkeologi finns ett kursmoment som heter Artefakter som arkeologiskt källmaterial och är på 6 hp. Under två terminer har det i det här momentet också ingått en dag med ”prova på”-övningar. Det vill säga att studenterna får prova olika forntida hantverkstekniker. Hur går det till att göra ett verktyg i flinta, hur känns lera och vad ska man blanda den med för att det föremål man knådat till inte ska spricka vid bränning, hur spinner man en tråd, fångst, matlagning … ja, det är mycket man måste kunna för att ha ett gott forntidsliv.

Under en varm och skön vårdag i maj 2012 genomfördes grundkursens första experimentella arkeologidag i Ale vikingaby utanför Göteborg. Dagen var ett samarrangemang med Göteborgs stadsmuseum och museipedagogen Mari Wickerts. Studenterna fick prova att göra mat; bröd, en köttgryta, efterrätt och smakprov gavs på rökt fisk och kött. Maten tillagades dels på varma stenar och i en gryta över öppen eld inne i det rekonstruerade vikingahuset. Efter matlagning, redskapstillverkning m.m. så fanns också tid för vikingatida spel och lekar som t ex kubb.

Flintslagning.

Flintslagning är inte lätt – det gäller att skydda både ögon och kläder och vara rädd om sina fingrar. En stor respekt för flintföremålen vi sett på museet infinner sig – hur klarade de hugga till så fina och väl fungerande föremål?

Spinnsländor.

Spinna – det var inte heller lätt – det ska mycket tråd till för att göra både kläder, täcken och allt annat vi behöver för ett hushåll.

Under höstterminen ges det här momentet i grundkursen i december/januari. Under våren då vi var i Ale var det ca 17 grader varmt, nu var det istället 17 grader kallt en dag i början på december. Ale Vikingaby var därmed uteslutet. Skändla by på Hisingen blev istället målet för den här dagen. I hembygdsföreningens lokaler höll vi till. Trångt var det med ca 35 studenter i en ganska liten lokal, men många av studenterna tänkte också – att så kanske det hade kunnat fungera en gång i tiden, olika sysslor i ett och samma rum, trivsamt och varmt med den bitande kylan utanför.

Denna dag var också ett samarrangemang med Göteborgs stadmuseum och Mari Wickerts. Med oss hade vi också arkeolog Lasse Bengtsson som instruerade i flintslagning och snaror och pilbågeskytte. Lena Sörqvist från Hamburgsund och tidigare Hornbore by lärde ut att spinna både med slända och på spinnrock samt tovning. Mari visade under dagen studenterna hur de skulle tillverka ett litet kärl i lära som sen kunde användas som en oljelampa. Kärlen brändes i smedjan som för tillfället eldades och var uppvärmd. Mari lärde också ut nålbindning till ivriga studenter. Det var många olika stationer och tyvärr räckte inte tiden riktigt till för att kunna ta det lugnt och hinna med alla moment under den tid vi hade. Men vis av erfarenheterna kommer säkert kommande experimentella dagar att slippa vissa ”barnsjukdomar”.

Tillverkning av oljelampor av lera.

Leran ska knådas och magras (det vill säga blandas) med krossad sten, sand eller växter för att inte spricka när kärlen som formats till ska brännas. I det här fallet bränns de små oljelamporna i smedjans eldstad.

Utomhuslektion med bl.a. Lasse Bengtsson.

Utomhuslektion och 17 grader kallt – Lasse Bengtsson gör sitt bästa när han visar hur fällor och snaror kan användas.

Är den här sortens undervisning till för att studenterna ska få en rolig dag? Har ett sådant inslag överhuvudtaget på universitetet att göra, är det här inte för mycket lek och för lite vetenskap? Jag ska inte göra några stora pedagogiska utläggningar om detta i det här lilla blogginlägget, det kan göras i ett annat sammanhang. Jag vill istället avslutningsvis låta några av studenternas kommentarer illustrera dessa dagar med experimentell arkeologi på schemat:

  • ”Det jag tänkte på var att vi i dagens samhälle är bortskämda med att allt ska gå så snabbt och att man ska arbeta så lite som möjligt för det.”
  • ”Det är det här steget som är så viktigt i en lärande process. Att man efter teoretiska studier får komma ut och prova dessa teoretiska kunskaper i praktiken. Det är först då som polletten trillar ner och man får en komplett helhetsbild som inte kan nås genom endast teori eftersom man får en personlig relation till det man praktiserat med.”
  • ”Jag tror man får en helt annan förståelse för ’forntiden’ när man får prova på lite av den själv då det blir mer konkret, handfast – hur man nu ska uttrycka det. Annars är det lätt att romantisera forntiden, vilket ju även sker i många sammanhang i samhället, men när man själv får se hur det kan vara bleknar kanske det där romantiska skimret något. Samtidigt blir det ju fortfarande något annat för oss än det rimligen var för ’dem’.”
  • ”Superroligt, lärorikt, experimentellt, och entusiastiskt. En dag jag gärna gör om igen, flera gånger. Jag hoppas att detta i framtiden blir något alla A-kursare får prova på.”
  • ”Det var en dag som ingav stor respekt för våra förfäders (och mödrars) hantverksskicklighet, uppfinningsrikedom och problemlösningsförmåga.”

Anita Synnestvedt arbetar som universitetslektor i arkeologi.

Svensk och global historia i spanska arkiv

april 3rd, 2013 | Skrivet av Historiska studier i Forskning | Historia - (Kommentarer inaktiverade för Svensk och global historia i spanska arkiv)

Av Kenneth Nyberg

Min forskning handlar om botanisten och forskningsresanden Pehr Löfling (1729–1756), en elev till Carl von Linné som under sitt alltför korta liv hann med att arbeta i både Spanien och dagens Venezuela. Tanken med projektet är att genom Löflings livshistoria, framför allt hans vuxna år i Uppsala, Madrid och Orinoco-området, skildra hur kunskapen om naturen under 1700-talet genomgick ett slags globalisering som var mycket nära förbunden med såväl koloniala företag som den framväxande globala ekonomin. Det är en historia som i sin tur är viktig för att förstå världen som den ser ut idag, då globaliseringsprocesser av olika slag alltmer påverkar människors tillvaro.

Det mesta av det material Pehr Löfling lämnade efter sig förvaras idag i Archivo del Real Jardín Botánico (Botaniska trädgårdens arkiv) i Madrid, som jag genom åren besökt ett antal gånger i olika syften; bland annat har jag hjälpt arkivet med de engelska texterna till samlingens katalog, som finns på nätet, och för några år sedan publicerade jag en kommenterad katalog (PDF, 5Mb) över Löflings ”brevbok” där mycket av hans korrespondens för åren 1751–1754 finns bevarad. Det senaste året har mitt fokus förskjutits från denna typ av dokumentationsarbete till mer av historisk forskning i sig, alltså vad materialet berättar om Löfling och hans tid.

Byst av Carl von Linné, Botaniska trädgården i Madrid

Linnébyst i Botaniska trädgården i Madrid. Bland sockelns namn på botanister återfinns ”Loeffling”.

Häromdagen kom jag hem efter den senaste vistelsen i Madrid, då jag under tre veckor gick igenom ca en tredjedel av Löflingsamlingen. Även om det inte blev några spektakulära fynd var det – som alltid – roligt och lärorikt att gå i närkamp med detta 250 år gamla material. Även för en tränad yrkeshistoriker (utom kanske de mest förhärdade) är det en speciell känsla att i sina händer hålla ett brev som Carl von Linné skrivit i Uppsala en dag i början av 1750-talet och som sedan färdats till först Madrid, därefter Venezuelas regnskogar och slutligen tillbaka till Spanien.

Delar av materialet i ”Fondo Löfling” är i bräckligt skick, med vattenskador och revor, och därför tillbringade jag större delen av tiden i Madrid med att gå igenom källorna på mikrofilm i Botaniska trädgårdens bibliotek. De sidor som var svåra eller omöjliga att tyda i det formatet fick jag sedan under de sista dagarna studera närmare i original, med förstoringsglas i högsta hugg och datorn nära till hands för att ta anteckningar. (Så sent som för fyra-fem år sedan skrev jag det mesta för hand i samband med arkivarbete, men numera är det tangentbordet som gäller; anteckningsblocket har jag fortfarande av någon anledning med mig men det används sällan eller aldrig.)

Arkivarbete.

En dag i arkivet (bilden är arrangerad, men ändå). Mappen på bordet består av växtbeskrivningar Löfling gjorde i Uppsalatrakten 1749 och 1750 (Archivo del Real Jardín Botánico, Madrid, signum II.1.1.3). Bilden får inte reproduceras utan tillstånd från Kenneth Nyberg och RJB/CSIC.

Tre veckor i Madrid i mars låter nog i mångas öron som lite av solsemester, men riktigt så är det inte (om ändå!); vintrarna där är tämligen kalla medan somrarna är stekheta (inte sällan uppåt fyrtio grader), och det är under mars omslaget äger rum. Det betyder ofta väldigt ostadigt väder, även om det varit kyligare, regnigare och blåsigare än vanligt just detta år. En och annan solig (men sval) dag har det dock blivit, och Madrid är i mitt tycke en fantastisk stad att besöka oavsett klimat – inte minst för den historiskt intresserade. Dels är den ju en tidigare huvudstad i ett världsomspännande kolonialvälde, vilket märks på olika sätt, dels finns det på ett par timmars avstånd en lång rad (ofta välbevarade) små och medelstora städer med en historia som går hundratals eller tusentals år tillbaka i tiden: Toledo, Salamanca, Zaragoza, Córdoba…

Paraplyn på tork, Botaniska trädgården i Madrid.

Paraplyn på tork utanför Botaniska trädgårdens forskarhus i Madrid, mars 2013.

Medan jag försöker utnyttja arkivet så mycket det bara går under veckorna när det har öppet, ofta följt av efterarbete med excerpter (källanteckningar) på hotellrummet, tar jag alltså varje chans att under helgerna göra exkursioner till någon av dessa städer eller till platser som på olika sätt knyter an till Löflings arbete i Spanien. Till de sistnämnda hör de kungliga slotten Escorial och Aranjuez, där han uppenbarligen vistades under kortare perioder. Även om man inte har mina väldigt speciella (vissa skulle kanske säga udda) skäl att leta upp dessa platser, är de väl värda ett besök. Kanske är det då inte så underligt att jag redan ser fram emot nästa resa till Madrid, till arkivet och till den värld som en kort tid i mitten av 1700-talet var Pehr Löflings.

Kenneth Nyberg är docent i historia.